Pau i Bryssel!

Några håller just en redovisning, och plötsligt flyger en nallebjörn förbi. Ingenting förvånar mig längre... Thaistudenterna beter sig som småungar på ett dagis. 

Idag var det svårt att hitta taxi till skolan, så jag och Celina åkte motorbike. Vi kom 7 minuter sent och var lite oroliga, men det skulle vi verkligen inte behövt vara. Klassrummet var tomt, läraren inte där och rummet såg ut såhär: 

 

Nu 30 minuter senare kom läraren och ytterligare 30 minuter senare kom de andra studenterna. Man får helt enkelt lugnt acceptera situationen och anamma det "Sabai sabai"-livet som råder här. Sabai sabai betyder i princip don't worry be happy, hakuna matata osv och är frekvent använt av befolkningen här. Främst gentemot oss västerlänningar också som gärna påpekar när läraren är 1 timme sen. 

 

Igår hade jag den starkaste maten jag någonsin ätit här. Det var så fruktansvärt starkt att min tunga var öm flera timmar senare. Tyskarna skrattar alltid åt mig när jag provar nya rätter, för dom vet att det slutar med att det alltid är för starkt och jag lämnar hälften. Själva tar de alltid samma, kyckling med ris eftersom de vet att tungan klarar det. 

Förstår inte hur thailändarna klarar denna mat som faktiskt gör riktigt ont!