Byråkrati och annat kul
Hemma från Kambodja! Ja, det blev en spontan tur. Men också den mest spännande, genuina, häftiga och annorlunda resan jag gjort. För att komma in i Kambodja och tillbaka igen måste man först skaffa ett re-entry visum för att komma in i Thailand igen. Mitt studentvisum tillät bara en entry in i landet. Denna process tog mig ut på en dags äventyr då jag skulle ta mig till immigration bureau för att ansöka.
Förutom alla blanketter och kopior som ska finnas med i ansökan behövs ett specifikt personkort med blå bakgrund och vit tröja upp i halsen. Därefter väntar en lång process av byråkrati som utförs medan man väntar i en väntesal med världens minst tilltalande interiör. Detta tog mig en hel dag, med mitt pass flygandes åt alla olika håll till personer i uniform. Kan ha varit den svettigaste dagen i mitt liv, med vetskap om att mitt livs viktigaste värdehandling hanteras av den mest kaosartade myndigheten jag sett och att dom har min resa i deras händer. Ett avslag på min ansökan innebär att jag inte kommer ut i landet (eftersom jag inte kommer in igen) och kan avgöras av en felaktig siffra i något av alla mina dokument. Mest läskigt är det att dom inte förstår mig, och jag inte förstår dom. Det kan alltså hända precis vad som helst.
Efter 7 timmars väntan i denna fantastiska sal och 5 minuter innan stängning ropar en dam något som låter som mitt efternamn och jag återvänder hem till Nonsi med inte bara mitt pass, utan även min re-entry! Lyckan.
Mitt re-entry visa är ungefär lika kaosartat som organisationen på Immigration Bureau:
Det är tur du har en vilja av stål för annars hade nog vem som helst gett upp efter så lång väntan! Grattis You made it! Fantastiskt att göra allt rätt alldeles själv! Man kan ju föreställa sig hur ordnat de måste tycka vi har det i Sverige!