Pau i Bryssel!

Det är inte sällan jag får frågan om hur det egentligen är att bo i korridor, och dela kök med 10 andra studenter. Många är inte särskilt lockade av tanken. Och ja, jag kan definitivt säga att det funnits dagar då jag diskat i handfatet på toaletten för att slippa gå ut i köket. Men i slutändan så kan jag inget annat än att älska korridorslivet. 

 

Nu har jag bott på Campus i Karlstad, på just Trio 5 i snart 3 år (exklusive utbytestermin) och jag har aldrig velat flytta härifrån. Det är något speciellt med att bo i korridor som kan vara svårt som utomstående att förstå. Första året var allt nytt och spännande. Vi åt alltid middag tillsammans och satt uppe sent på natten och pratade i köket. Man träffar varandra i alla dagar och alla tillstånd, när man är glad, ledsen, trött eller har pluggångest. Man lär helt enkelt känna varandra på ett helt annat sätt än sina kursare som man träffar i föreläsningssalen. Vi har haft en tradition med att göra pepparkakshus med tillhörande gubbar som ska symbolisera oss i korridoren, supermysigt! Vi har också haft Trio 5:s julfest två år i rad, som blivit julens höjdpunkt på hela campus! Naturligtvis är det folk som flyttar in och ut, men variationen gör att varje termin blir annorlunda och ny. Att kunna knacka på sin granne om man behöver prata en sen kväll, eller bara att veta att man inte är ensam, är vad som gör korridorslivet så givande. För mig har den här korridoren gett mig det bland det bästa av studentlivet - gemenskap, stöd och vänner. När man flyttar från sin familj till ett studentrum får man en ny familj! Som tur är har vi i Karlstad toalett på rummet. Annars skulle till och med jag tveka lite. Och nog är köket både smutsigt och stökigt ibland, men då lär man sig vad det betyder att ta ansvar - som det står på köksskyltarna: "Din mamma diskar inte här" :) En utmaning är det allt att dela kök och vardagsrum med 10 andra studenter, men den ovärdeliga erfarenheten är något jag aldrig skulle vilja byta bort!